My dad rocks!

Min snälla, rara pappa körde mig till flygplatsen idag!
Precis då vi blinkar in på motorvägen, så tutar och vinkar pappa på en mann som går förbi på gatan...
Vi far ju förbi med bilen, så vi hinner bara registrera att gubben hoppar till lite och ser förvånad och förbryllad upp, lyfter handen och börjar trevandes vinka lite försiktigt....sen är vi ur svängen, och inne på motorvägen!

"Oj...Vem va det?" -frågar jag, och tror att jag nu ska få höra någon lång och tradig historia om varför och hur han känner den där gubben...

Då svarar min snart pensionerade akademiska lektor pappa:
"Hahaha, vetta fasen jag, vel...Ibland så brukar jag vinka till främmandes folk sådär när jag drar förbi, för dom hinner inte reagera eller se vem det är...
Då har dom något att fundera på resten av dagen: VEM var det där? Varför tutade och vinkade han? Ja, det måste ha varit...eller? Kanske...neee, har han köpt ny bil, monne, jag kände inte igen den...
KAN det ha varit...Jahaaa, det måste ha varit...osv! Folk har gott av att använda hjärnan!"

ÅÅÅ, han är rolig, min pappa! :)
(Ja, eller iallafall så HAR han roligt...)